Karin
Jaha, det kanske är dags att återuppliva bloggen nu. Den har varit död i ungefär en månad, skulle nästan tro änn mer. Jag kan inte förstå människor som skrivr på sin blogg varje dag. SÅ kul är det faktiskt inte att skriva!
Jag har en bra anledning till att jag inte har skrivit, jag har ju varit bortrest i tre veckor. Måste säga att det var jättehärligt i Spanien, värmen, solen och allt det där. Tillochmed resan fram och tillbaka var okej. Vi bilade (åkte ju med familjen, och de bestämmer...) i tre dagar för att komma ner. Och det var långa dagar med konstig lunch som bestod av frukt, en liten youghurt och en torr brödskiva. I och för sig var det jag som valde att äta torrt bröd, vi hade smörgåsar också, men jag har utvecklat en liten fobi mot bröd med saker i. Speciellt när man åker bil. Det är något som tar emot när man lägger blöta saker i bröd, som till exempel gurka, det passar liksom inte ihop.
Det är en speciell känsla när man stiger ur en bil efter att ha suttit där i några timmar. Man öppnar bildörren, tar ett djupt andetag av härlig luft och sedan sträcker man ut benen som krokat ihop sig under resans gång. Man stapplar lite först, innan benen kommer ihåg hur det är att gå. Det blir dessutom svårare om man reser med pumps. Jag hade inte tänkt igenom min packning, som vanligt.
På vägen hem åkte vi genom Schweiz för att hälsa på släktingar. Till min stora glädje slapp jag försöka lära mig lite tyska ord, eftersom min ena syssling, Linda, kan svenska. Hjälpligt. Därför var det henne jag var med hela kvällen, och hennes mormor, Heidi. Heidi är ju min mormors syster och jag kunde inte förstå hur de kan vara så lika! Det är inte utseendet, utan personligeten, rösten. Det var lite skrämmade måste jag erkänna - nästan som när jag träffade på en av morfars bröder på finskt släktkalas. Första sekunden trodde jag att det var min morfar som satt där inne i rummet, han som satt och skrattade och såg ut precis som min morfar. Det var nästan som att se ett spöke.
Vi var också i Monaco under resan hem. Underbart land och så varmt det var! Vi gick i flera timmar i staden, tittade på Casino MonteCarlo och alla lyxiga båtar. Mums!
Nu är jag alltså hemma igen, och jag känner att brännan försvinner lite för varje dag som går. Svensk sommar suger!
Som tur är ska jag till Gotland om en vecka, och hoppas på bättre väder och trevligt sällskap.
Jag har en bra anledning till att jag inte har skrivit, jag har ju varit bortrest i tre veckor. Måste säga att det var jättehärligt i Spanien, värmen, solen och allt det där. Tillochmed resan fram och tillbaka var okej. Vi bilade (åkte ju med familjen, och de bestämmer...) i tre dagar för att komma ner. Och det var långa dagar med konstig lunch som bestod av frukt, en liten youghurt och en torr brödskiva. I och för sig var det jag som valde att äta torrt bröd, vi hade smörgåsar också, men jag har utvecklat en liten fobi mot bröd med saker i. Speciellt när man åker bil. Det är något som tar emot när man lägger blöta saker i bröd, som till exempel gurka, det passar liksom inte ihop.
Det är en speciell känsla när man stiger ur en bil efter att ha suttit där i några timmar. Man öppnar bildörren, tar ett djupt andetag av härlig luft och sedan sträcker man ut benen som krokat ihop sig under resans gång. Man stapplar lite först, innan benen kommer ihåg hur det är att gå. Det blir dessutom svårare om man reser med pumps. Jag hade inte tänkt igenom min packning, som vanligt.
På vägen hem åkte vi genom Schweiz för att hälsa på släktingar. Till min stora glädje slapp jag försöka lära mig lite tyska ord, eftersom min ena syssling, Linda, kan svenska. Hjälpligt. Därför var det henne jag var med hela kvällen, och hennes mormor, Heidi. Heidi är ju min mormors syster och jag kunde inte förstå hur de kan vara så lika! Det är inte utseendet, utan personligeten, rösten. Det var lite skrämmade måste jag erkänna - nästan som när jag träffade på en av morfars bröder på finskt släktkalas. Första sekunden trodde jag att det var min morfar som satt där inne i rummet, han som satt och skrattade och såg ut precis som min morfar. Det var nästan som att se ett spöke.
Vi var också i Monaco under resan hem. Underbart land och så varmt det var! Vi gick i flera timmar i staden, tittade på Casino MonteCarlo och alla lyxiga båtar. Mums!
Nu är jag alltså hemma igen, och jag känner att brännan försvinner lite för varje dag som går. Svensk sommar suger!
Som tur är ska jag till Gotland om en vecka, och hoppas på bättre väder och trevligt sällskap.
Kommentarer
Trackback
